Är det något jag har haft med mig under dessa tre och ett halvt åren är det där pirret för Max. Visserligen finns det inte där hela tiden men när jag snuddar vid tanken att han kommer hem imorgon från sin resa pirrar det i magen. Likt känslan jag kände när jag såg honom i andra änden av korridoren i åttan längtar jag nu när jag vet att han kommer fram imorgon förmiddag.
Det pirrar i hela kroppen och jag bara längtar efter att få sjunka in i hans armar och ta ett djupt andetag och andas in hans lukt som jag känner så väl.

Imorgon kommer min älskling hem igen, och jag sitter och studsar i soffan av bara tanken på att han snart är hemma igen.

Jag undrar bara hur du ska göra med gymnasiet, ska du gå klart det här året eller ska du läsa om trean nästa år?
Har nämnt detta förr men orkar inte bläddra tillbaka och länka.
Planen är att jag läser klart denna termin, sedan är jag mammaledig nästa termin men kommer att komma till skolan en dag i veckan ungefär och bara stämma av med lite uppgifter jag kommer läsa hemifrån.
Sedan ska jag läsa 350 poäng nästa höst, alltså hösten 2010, medan Max är pappaledig med Mini.

Bebis mår bra, hjärtslagen låg idag på 140. Mina värden var också bra, alldeles perfekta till och med. Jag klarade av att bli stucken i fingret också.
Hjärtljuden var lika mysiga att höra denna gång som förra gången. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag hör henne.

Snälla Sanne var ett fint stöd såklart.

Nu är jag med och tävlar igen, testar lyckan så att säga.

Hos Linda försöker jag vinna en mjukisdress!

..tills senare idag! Klockan 17 är det mödravårdscentralen som gäller. Där ska vi mäta magen för första gången och förhoppningsvis lyssna på Mini's hjärtljud. Max är ju som sagt bortrest så jag tar med mig min älskade Sanne. Jag vill inte vara ensam om jag ska bli stucken så hon är den perfekta och självklara ersättaren.
Jag kanske inte ens behöver förklara hur mysigt det ska bli att få se hur hon växer och höra henne?

Det är fint att vakna på morgonen efter vackra drömmar med sin i verkligheten bortresta kärlek. Det är fint att vakna och se att människor, även de man inte känner, tror på en.
Denna blogg är inte bara ett sätt för mig att minnas min graviditet med Mini, utan också ett sätt att förmedla för alla där ute att en ung mamma inte behöver vara på ett speciellt sätt.
Alla är olika, och enligt mig sägs det för sällan på ung mamma bloggar att den kommande bebisen kommer vara det vackraste som händer. Det pratas för sällan om framtiden, inte bara om bebistiden. Det pratas för sällan om pappor som ställer upp till tusen, vilket Max gör.
Med detta säger jag inte att de som inte är i exakt samma situation som mig är mindre värda på något sätt, vad jag säger är att detta är min historia, hur jag upplever det och hur jag vill ha det.
Jag tänker inte förvränga mig själv genom att skriva att jag i och med graviditeten är en helt annan människa. Kom igen, jag är 17 och fortfarande ung. Men bara för att jag är ung betyder inte att jag är dum och omogen.

Det finns de som beter sig som om nästa år inte spelar någon roll, det gör jag. Det finns de som skriver som om de planerat att sitta inne som 17/18 åring bara för att de får barn.
Att leva ett fritt liv och älska sitt barn i varje partikel är mitt mål. Jag vill ge vårat barn allt och även bevara den människa jag är i grund och botten. Jag kommer att ändras men jag förvandlas inte magiskt till en strikt 35åring bara för att bevisa för andra att jag är en passande mamma till mitt barn.

Tack Julia för din kommentar, det är tur att människor tar sig tid att öppna sina hjärtan för främlingar.

Jag ser framför mig en höstmorgon ett år från nu när jag tagit Mini på morgonen. Jag gör mig i ordning för skolan medan hon leker med sina leksaker i soffan. När jag kommer ut från köket plockar jag upp min ögonsten och tar henne varmt i famnen och säger "Ska vi väcka pappa nu knoddis?".
Så styr jag mina steg mot vårat sovrum och vi smyger in i rummet och jag sätter ner min då nio månaders gamla dotter som kryper mot sin sömniga pappa och drar i hans öron. Jag lägger mig bredvid och säger "Ge honom en puss så ska du se att han vaknar", och visar hur hon ska göra. Min puss knorrar han bara av men när vår dotter pussar honom blött så slår han ut armarna och omfamnar sin morgonbusiga dotter och vaknar.
Jag kysser mina hjärtan hejdå och går till skolan med den där trygga varma känslan i magen hela dagen.

JAG VANN!! Ni vet den där tävlingen jag länkade för några dagar sedan? JAG VANN! Jag har alltså vunnit en årsförbrukning av Garnier ansiktsvård, vilket är ungefär 20 produkter! Kan ni förstå det?
Jag blev så glad så att jag började gråta, hormoner eller inte skiter jag i, jag blev så otroligt glad!

Sitter och gråter när jag ser en bebis födas, tänk att snart är det vår tur. Tänk att om fyra månader är jag och Max föräldrar till ett barn. Jag och Max har tillsammans gjort det finaste som någonsin kommer hända oss.
Tårarna bara rinner när jag ser den lilla flickan födas, verkligheten slår en i ansiktet. Jag ska bli mamma, Max ska bli pappa.
Gläder mig över att jag har Max, som kommer vara den finaste pappan i världen. Om lite mer än tre månader är vi på förlossningen och jag pustar och stånkar medans han står och väntar på sin dotters födelse.

Sitter och myser med det jag har, uppskattar min älskling i magen!
Här är Mini i magen 23 veckor och fem dagar gammal

Mammas busunge simmar uppåt och så långt till höger att det känns som om jag ska välta även om jag sitter ner. Försöker trycka henne åt vänster lite, men icke då. Men jag vet ju i alla fall att hon rör sig och därav mår tillräckligt bra för att röra sig.

Här har ni min partner in crime som har en vriden tjusning för våldsfilmer, gärna involverade med någon eller några slags olagliga substanser. Hon ser ut som oskulden själv, som ett oskyldigt litet lamm, min lilla sockertopp. Det är den stora tjusningen med Sanne, en enorm personlighet med sjuk humor gömmer sig innanför lammfasaden.

Nu ska jag gå till tunnelbanan i min mjukisdress. Skamligt men otroligt skönt att få uggla runt i en mjukisdress hela dagen.
Ha en fin dag allihopa!

Vaknade av att Mini bökade runt i magen, hon ville väl att jag skulle gå upp och kissa. Sagt och gjort. Sen lade jag mig i sängen igen, inknölad hos Max med hans hand på magen. Och då blev det liv i luckan ska ni veta.
Fröken i magen ville väl väcka pappa med, som såklart fungerade. Om ändå jag hade samma inverkan på han, han vaknar ju inte ens om jag skriker, han fortsätter bara sova som en stock. Men när Mini ens rör sig, då blir Max pigg som en mört. Hon har oss redan lindade runt lillfingret!

Nu är det dags för frukost och sen ska jag gå om en timme. Två lektioner idag, skönt!

Jag som aldrig hör min egna röst annat än när jag pratar, då lyssnar man ju inte på en själv, blir chockad när jag hör min egen röst inspelad. Ni verkar också reagera på den, vilket jag förstår. Jag låter konstigt, och ni säger att jag låter gullig.
Jag kan väl inget annat än tacka söta ni!

Jag kom på en till sak jag vill göra, men som kommer ske längre fram. Jag vill tatuera in en fjäril någonstans på kroppen med rosa och lila och med Mini's ännu obestämda namn inbäddat i det hela.
Kan tänka mig att själva "kroppen" av fjärilen kommer vara av hennes namn och att vingarna sitter som färglatt runt om, på mitten av ryggen. Mer precis mellan skulderbladen.



Liknande denna ovan. Vad sägs?

Sitter här och planerar inför framtiden, den snart kommande alltså.
Jag har fått reda på att en kompis kompis är bra på foto och kan tänka sig fota mig, Max och magen. Inför detta ska jag piffa upp mig rejält!
Tanken är att bli ännu mörkare i håret, köpa löshår för första gången någonsin. Detta vill jag ha gjort innan fotograferingen och sedan kunna rama in de fina bilderna som tas.
Är det någon som har erfarenhet av löshår? T.ex. vart det är bäst att köpa i Stockholm?
Det enda jag vet om är Taj Mahal där dom är svinotrevliga. Jag behöver brunt vågigt hår alltså.

Det ska bli kul att se skillnaden blir!

Enjoy!

Nu åker jag till stan, ska strosa och träffa Finni.

Idag gjorde jag en variant på min förra sminkning, tonade ner det rejält. Här har jag bara jobbat med två skuggor: lila och en pärlfärgad beige skugga. Ett eyelinerstreck med vinge på det, klart!

Om 14 dagar kommer vi vara nere på den tvåsiffriga nedräkningen. Då är det bara 99 dagar tills våran älskling är beräknad att komma! Tänk er, 99 dagar, det är väl inte så mycket? Herregud, det är helt sinnessjukt. Jag ska bli mamma om 114 dagar, eller ja, runt då i alla fall.
Jag ser framför mig att Mini kommer en vecka över tiden. Men jag kanske går ännu mer över tiden vilket är vanligt för förstföderskor. Men senast den femte februari 2010 är jag och Max föräldrar till ett litet knyte.
Om allting går bra, ekar i mitt huvud nu. Jag tränger undan alla dessa tankar och försöker fokusera och vara lycklig för den tid jag får med min prinsessa i Magen.
Tänk om hon kommer tidigare än den tjugonde januari? Det betyder att jag om tre månader är mamma. Ovissheten är spännande men skrämmande. Jag har sagt att om jag får värkar i mellandagarna så kniper jag, haha. Jag tänker inte föda ett decemberbarn, det har jag sagt sedan första början av denna graviditet. Jag är själv ett novemberbarn och avsjyr att fylla år så sent på året.
Det ska Mini få slippa har jag fått för mig, så jag kniper som sagt om hon visar tecken på att komma innan årsskiftet!

Det är mycket som snurrar i huvudet, hur var när? Vart ska jag föda egentligen? Vart födde ni andra som bor i stockholm? Var det bra där? Vad rekommenderas?
Vilken ställning är att föredra?

En sak vet jag; jag ska hålla mig hema så länge jag klarar av, sedan åker vi in. Väl på förlossningen vill jag få bada och ta lustgas tills jag är kanske 7 cm öppen, och då få epiduralen. Detta är min bild just nu, men den kanske ändras med tiden. Jag tror dessutom att jag vill föda på pall, för att få så mycket hjälp av gravitationen som möjligt i utdrivningsskedet.

Imorgon har jag tänkt ta en dag där jag ska spendera tid åt mig och bara ta det lugnt. Allt har gått i en sådan hemsk takt ända sedan jag fick reda på att Mini flyttat in i min mage. Det har gått fort och varit intensivt och det är nu när jag sitter i soffan och suckar efter att ha ätit för mycket nybakat bröd som jag känner allt komma ikapp mig.
Jag behöver få gå i mjukiskläder en hel dag med en stor halsduk virad runt halsen. Jag behöver få dricka en kopp varm te och sedan gå ut och promenera i det höstiga vädret och känna den där koppen med te värma inifrån.
Jag behöver få strosa på stan, kravlöst, och klämma på alla söta bebiskläder. Få köpa just det där setet i flecce och rosa som jag så länge strykt händerna över.

Allt har gått i ett sådant tempo så att jag tänker ta mig en time-out. Morgondagens skola får bli lidande, tyvärr, men ibland kommer verkligheten ikapp och jag måste i första rummet tänka på mitt och Mini's välmående.
Så förlåt Helena, jag tar ditt svenskaprov en annan dag i veckan. Ber om ursäkt Marc, filosoferandet får vänta tills på onsdag eftermiddag, för imorgon tar jag en paus.
Jag har blivit så stressad så att jag känner mig sjuk, imorgon får bli en återställare för mitt åldrande vilket känns som om det ökats med tio år per minut den senaste tiden.

En dag i värlshistorien får sättas i väntetid, men det är det värt.

Igår träffade jag ju som sagt Finni(länk finns snart till höger). Det var trevligt och vill bara säga att om det är någon fler här som läser som vill göra oss sällskap någon dag och fika eller liknande är det bara att säga till mig eller Finni. Så kan hon och jag försöka styra upp något. Kanske lite bullbak hemma hos mig? Eller biobesök på någon snyft-film?

Det är bara att höjta till, så ska vi se om vi kan arrangera något preggo-möte!

Nu är jag hemma igen efter en non-stop helg. Jag har inte spenderat tid framför datorn tillräckligt länge för att uppdatera här.
Men helgen har varit intensiv och kantats med smärtor i bebismagen. Det är som om Mini rör sig så mycket så att jag liksom blir öm på insidan, så känns det.
I fredags gick jag på stan i säkert sju timmar och kom hem med ny bh med trosor och en tjocktröja som sagt.

Igår träffade jag söta Finni i stan för att äta massa glass och prata bebisar, vilket var extremt trevligt och skönt. En söt tjej som man förhoppningsvis ser mer av. Efter att vi skiljts åt mötte jag upp Sannisen och hennes syster och gick lite till på stan för att sedan åka hem till dom i några timmar.
Vid nio satt jag på tåget på väg hem för att möta Maxen. Hem till honom, se på film, äta AKO-kola(MUMS) och sedan däcka i sängen.
Imorse gick vi upp för att åka iväg och shoppa. Han sa att han skulle köpa något fint till mig, vad jag än ville ha. Men  tror ni jag hittade något? Icke picke pö, så vi åkte hem, haha!

Nu ska jag baka i några timmar med min älskade syster (länk finns till höger), se på Top Model och mumsa i mig bakverken som vi ska åstadkomma!

Så jag återkommer senare med bilduppdatering, anlitar syster som fotograf för att fota magen tänkte jag.


Pussssss alla söta söta människor

Såhär trött var jag när jag gick upp imorse.. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag känner likadant nu, efter att ha somnat runt sex och vaknat igen för tio minuter sedan. Jag är inte samma människa som orkar hålla igång en hel dag vandrandes på mina små fötter.
Shoppingen blev halvhjärtad, tyvärr, då jag fick en släng av illamående och hjärtklappning igen. Men jag har kommit hem med ett fint underklädesset i rosa från Cubus och en svart tjocktröja från Carlings.
Tips för alla er som letar kläder: på Carlings är det just nu halva priset på alla överdelar(jackor, linnen, t-shirts, hoods, ALLT) vilket är helt otroligt.

Fick en fråga där en person undrade om jag haft hål i naveln. Och ja det har jag, därför är det ett till hål över min navel. Fult, ja.. Men jag tyckte det var så fint med ett litet smycke där.

Nu är klockan satt på 8, då ska jag kliva upp imorgon! Av den enkla anledningen att jag och Sannisen ska ut på stan och shoppa. Det var något speciellt erbjudande vid en viss tidpunkt, därav den tidiga starten.

Jag är med hos KillerColours och tävlar om hudvårdsprodukter! Sitter och hoppas på att vinna.

Jag har precis gjort ungspannkaka till middag. Det blev en besvikelse, minst sagt. Kanske för att jag hade en glorifierad syn av allt som hade med pannkakssmet att göra när jag var yngre, kanske för att jag helt enkelt bara gjorde fel.
Hur som helst smakade det bara ägg om skiten. Ingen höjdare helt enkelt.

Söta ni, jag blir så glad för era fina kommentarer!

Inne på filmgörandet så nu ni.

Idag slog jag till på en lilablå sminkning med tjock eyeliner, vad tycks?
Till vardag för den modige, till festkvällen för den som bara vill ha något annorlunda.

Nu är det dags för en ny vecka igen, och inte bara det, utan också ny månad! Det är nämligen så att 24 delat på 4 är 6, så sjätte månaden är jag nu i! Om jag räknat rätt dvs..

Magbild kommer senare under dagen. Jag måste duscha först, haha.

Men nu ser jag när jag fiskar efter fakta om just denna vecka står det såhär " Nu är du 23 veckor gången (eller gravid i 24:e veckan, om du föredrar att räkna så)." Jag förstår helt ärligt talat det här, det står olika överallt!

Så här växer din bebis

Nu är bebisen förmodligen ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Blodkärl i lungorna utvecklas inför livet utanför och bebisen sväljer nu regelbundet – men kommer normalt inte att producera någon avföring tills efter födelsen.

Så här förändras din tillvaro

Graviditetshormoner kan göra så att ditt tandkött blir lite svullet och lätt inflammerat, vilket är vad som orsakar blödningar när du borstar tänderna. Finns det något du kan göra? Naturligtvis – borsta och använd tandtråd som vanligt, men ta det lite varligt och läs våra Du har kanske märkt att det blöder när du borstar tänderna, vilket är vanligt under graviditeten (liksom näsblod).förslag på vad du kan göra själv.. Även om det kan kännas som om du vill "akta" tandköttet, så är det jätteviktigt att ha bra munhygien för att undvika problem med infektioner.

De flesta kvinnor går inte på så många besök hos barnmorskan, så det kan vara intressant att gå tillsammans om det är möjligt att planera så. Blivande pappor har naturligtvis också frågor, som MVC ofta kan hjälpa till med. Om du inte har en partner, eller om din partner av någon orsak inte kan närvara vid förlossningen, kan en doula vara din stödperson, plus barnmorskan. Doulor är erfarna stödpersoner vid förlossningar och kan hjälpa dig hantera upplevelsen med större tillförsikt.


Egna tankar: Nu njuter jag i fulla drag av graviditeten. Hon sparkar mer och mer för varje dag och jag känner mig lugnare. Jag blir större och större och har snart gått upp 10 kilo. Jag får ont när jag stressar vilket är förståeligt. Inga besvär är allt för besvärande, allt är värt det här.

Du behöver:
400 gram torskfilé(färsk eller fryst)
1 burk krossade tomater(ca 3 dl)
1 halv röd lök(gul lök går också bra)
1 fiskbuljongtärning
3 dl vatten
1 paket saffran
Fullkornsris
Olivolja

Gör så här:
Börja koka riset.
Hacka löken fint och fräs den i lite olivolja i en kastrull. När den fräst till önskad färg häller du i hälften av vattnet tillsammans med fiskbuljongtärningen och saffran.
Skär fisken i tärningar och lägg i fisken i kastrullen tillsammans med resten av vattnet. Tillsätt tomaterna och låt allt puttra tills dess att fisken är klar.
När fisken flikar sig är den klar.

Servera med en sallad som du själv väljer ingredienser till. Jag tog isbergssallad, sockerärtor och tomat.

KLART!

Ja här kommer klagomål.
Jag förstår inte varför folk envisas med att kalla mig tjock. Dagligen får jag höra ord som "tjockis, knubbis". Vareviga dag får jag höra "Men oj, vad stor du har blivit!".
Varför skulle jag tycka att detta var kul?
En annan sak är om man säger att magen blivit stor, men även det är inte så jättekul att höra varje dag. Jag vet ju om att jag blir större och större. Det betyder inte att jag tycker det är roligt att gå från vältränad och någorlunda smal med en platt mage till såhär stor som jag är nu! Jag tycker det är jobbigt även om jag älskar Mini mer än något annat!
Det är inte lätt att bli större än den lilla människa man är egentligen. Jag tycker faktiskt inte det. Så varför tycker folk det är roligt att kalla mig tjockis jämt och ständigt? Ska jag bli glad?
Det är inte lätt att bli så pass mycket större än förr.

Jag är inte TJOCK, jag har fått stor mage och stora tuttar. Jag kan fortfarande ha mina gamla jeans, bara att jag inte kan knäppa dom för att magen är i vägen. Inget annat än tuttarna och magen har blivit större!
Jag blir större, JA, det är oundvikligt. Men det spelar ingen roll hur mycket jag går upp eller hur stor just DU tycker att jag är, för varje gravidmage är individuell. Vissa blir enorma, vissa syns det inte lika mycket på. Jag blir så stor Mini behöver.

Sluta kalla mig tjock och att magen blivit så stor. Om ni har något att säga om magen säg något liknande" vad fin magen är, bra att Mini växer där inne" eller håll käften. Jag vill inte höra hur tjock jag är, det är tillräckligt svårt för mig själv att inse det varenda dag!

Skulle jag börja kalla icke-gravida för "tjockis" skulle det bli ett fruktansvärt liv!!

Ja, min mage växer, det SKA den göra. Sluta kalla mig tjockis, sluta säg att jag är stor,  det räcker med att jag vet om det.
Det viktigaste är att Mini växer som hon ska.

Synd att så många inte kunde se filmen!
Försök att uppdatera sidan, annars vet jag inte vad jag ska göra. Vissa kunde se den, men de flesta inte. Jag kan se den, så jag förstår inte vad som är fel?

Nu funkar det!! Filmen är uppe och där kan ni skåda min håriga mage där Mini bor.

nu då?



JA min mage är hårig, ännu en mysig preggkonsekvens. Allt för min Mini.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen det funkar ju inte!?
Teknikens underbarn; Klara... Hjälp mig.

Nu ska vi se här!!

Har gjort en film där jag filmar magen och man ser liiite liiite Mini röra på sig. Men nu är den stora frågan; HUR GÖR MAN NÄR MAN VILL LADDA UPP DEN?

Detta blev resultatet av fiskgrytan jag gjorde! Det blev faktiskt godare än förväntan, jag och pappa åt massor!
Vill ni ha recept kanske kanske?

Nyss sparkade Mini så att jag kunde se henne röra sig på utsidan för första gången!! Helt otroligt, jag blir stolt som en tupp. Det är en enorm känsla. Jag försökte få med det på film men hon verkar blyg, kameraskygg som sin mamma kanske. Men någon gång ska jag allt fånga henne!

Jag tänker på mat jämt. När jag äter frukost tänker jag på vad jag ska äta till lunch precis efter. Så nu sitter jag här och planerar middagen för ikväll.
Planen är nu "Saffransdoftande fiskgryta". Alltså torskgryta med saffran i och till det fullkornsris. Det låter så fruktansvärt gott så alla preggohormoner sätter igång och nu MÅSTE jag ha fiskgryta med ris till middag.


Ni ser! Jag är knäpp..

Jag hann nästan hela vägen till skolan innan jag fick yrsel och höll på att lägga en rejäl pizza på bussen. Suckande gick jag av och åkte hem igen. Utmattad och besviken bytte jag buss och höll emot kväljningarna på vägen hem. Så nu är vi hemma, jag och Mini, som förövrigt lever rövare i mammas mage hela morgonen. Kanske därför jag blev så illamående?
Mini blir bara mer och mer livlig i magen, det känns så tryggt att känna henne röra på sig, för då vet jag att hon mår bra. Det är sjukt hur man kan älska en person som inte ännu är född så mycket som jag älskar Mini!

Här är min säng.

Och här ser man min fina garderob.

Sminkhörnan där jag ska sätta upp en likadan spegel som på föregående bild.

Här är Minis hörna, som är ett pågående projekt.

Hittills är det detta vi köpt till Mini i magen. Det är mycket kvar men vi håller på oss!

KARRO! Jag lever, hihi. Men mobilen är död i princip, jobbar på det hela. Förlåt för att jag varit så frånvarande. Men tack för sin söta omtanke.

Ja, jag lever, allt står bra till.
Däremot så har jag haft fullt upp. Jag har sett till att hålla mig sysselsatt för att få saker gjorda här hemma. Så igår spenderades åt att vra på ikea med min prins och fixa lite till rummet. Där köptes skötbordsmadrass, madrasskydd, tvättlappar och två lådor som visade sig vara för stora för vårat skötbord. Vill ni se bilder?
Jag satt också barnvakt åt prinsessan, Max syster, och hon blir bara större och större. Sju år är hon nu, är lång till min tutthöjd och kan läsa sin egna läxa, sötfian.
Jag spenderade natten där inatt också, hemma hos min älskling. Däremot försov vi oss imorse, båda två. Ända tills klockan halv tolv sov vi, därför blev det ingen skola utan istället ikea igen. Där köptes säng till Maxens rum, äntligen!!
Sedan har kvällen spenderats med att fixa i hans rum, grinat lite, försonats och är nu hemma och gör inte mycket alls.

Igår kväll kände Max tydliga sparkar också, han är så söt när han känner Mini. Han drar efter andan som i chock och  håller sedan andan i väntan på nästa spark.

En pojkvän som ställer upp och köper en godispåse till sin gravida kräsna flickvän och kommer förbi med den är bara för go, inte sant? Gud vad jag älskar den där killen, alla de små fina sakerna han gör. Helt oslagbar är han!

Ehm, jaa, intresset för att delta i en ungmammagrupp i stockholm var inte överdrivet stort. Men det är två stycken som visat intresse i alla fall. Så är ni någon/några fler som känner er manade kan ni anmäla er här i kommentarerna eller maila mig på [email protected].

Vill bara tacka för alla de namnförslag som trillar in, även om jag inte älskar alla är det väldigt användbart att gå igenom massa namn. Så tack söta ni. Nu ska jag iväg till en restaurang med Max+svärfar och svärmor ett tag. Återkommer så småningom.

Sitter här i soffan med min växande dubbelhaka som växer i samma fart som magen och väntar på Max som duschar. Idag ska vi in till stan med Max familj en sväng, sen vet jag inte riktigt vad som händer.

Vaken nu.. Somnade vid kanske ett igår efter att ha sett ett avsnitt av True Blood med en Max som somnade efter tio minuter, alltid lika kul.. Vaknade för kanske tio minuter sen, gick upp, kissade, hämtade en av kissarna och la honom hos Max för att succesivt väcka den jäveln.

Igår bakade jag morotskaka! Den blev exceptionellt god och uppskattades speciellt av söta Karro som åt lika mycket som jag. Bilder på processen, bakandet alltså, kommer senare, även på det färdiga resultatet. Kanske vill ni ha ett lätt recept på den godaste morotskakan JAG någonsin ätit?

Nu har ryktet flygit över hela världen känns det som. Nyheten kanske är ett finare ord. För du är ju ny nu, i vår värld, inte bara ett rykte. Jag bär dig med stolthet och allt vad det innebär.
Hela världen stannar och tar ett djupt andetag när du sparkar inuti mig. Jag tappar all uppfattning om tid och rum. Det är likt känslan som när din pappa kysser mig eller håller om mig, men ändå inte. För det som får min värld att hålla andan när jag känner dig är moderlig kärlek. Jo för jag ser mig redan som din mamma, även om du fortfarande är där inne på insidan än så länge. Men jag är din mamma, jag ska aldrig svika dig och jag började vara din mamma så fort du blev till och jag kommer aldrig att sluta.
Det surrealistiska över att du finns är påtagligt och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag bär på dig. Jag ser magen växa, jag känner dig sparka men jag kan fortfarande inte inse att du finns där inne. Jag vet, men kan inte förstå.

Jag älskar dig Mini

Såg nyss en bebis födas sex veckor för tidigt. Bebisen vägde 2,7 kilo, vilket ändå inte är så hemskt lite. När Max födde, 15 dagar för sent vägde han 2,6. Hur kan det vara så stor skillnad??

Här ska jag samla mina favoritnamn på min älskade Mini. Nu när vi vet att det är en tös är det såklart bara flicknamn som gäller, och dessa är de vi har än så länge.
Men ge mig gärna förslag!!


Flicknamn:
Melissa
Isabell(e)
Nova
Rebecca(max favorit)
Nellie(max favorit)
Pixie(mellannamn)
Lily
Anna(mellannamn)
Tilde
Nicoline
Angelica
Novelia

Har tagit bort en massa namn nu, och lagt till två. Har ni möjligtvis fler förslag?

Jag glömde helt bort att jag gick in i ny vecka igår! Nämligen vecka 23, alltså 22 veckor och noll dagar. Idag är Mini alltså 22 veckor och en dag gammal i magen.
Allt flyter på fint med graviditeten än så länge. Det enda som är jobbigt är just foglossningen som jag får om jag t.ex går snabbt eller håller i gång för länge. Men annars så är allt problemfritt, peppar peppar.

Börja med att återfukta läpparna ordentligt för att få bort all eventuell torr hud. Jag anvnder mig av Idomin läppbalsam för det absorberas snabbt. Finns att köpa på t.ex. ica.

Ta sedan en läppenna och fyll i konturerna av läpparna. Jag använder Isadora colormatic lip contour nr 87 True red. Finns att köpa på t.ex. H&M.

Fyll sedan i hela läpparna med läpppennan.

Måla ett rött läppstift över de ifyllda läpparna. Jag använder mig av Viva la Diva nr 54. Det är ett glansigt läppstift.

Tryck läpparna mot en pappersbit, så att det överflödiga läppstiftet tas bort.

Hr skulle jag i vanliga fall pudra med ett vanligt puder över läpparna, men mina läppar är så torra så vill inte öka risken för flagor, därför hoppar jag över det steget och målar det andra lagret med läppstift på en gång istället.

Valfritt steg: måla ett glans över hela läpparna för mer "plut".

Måla lite med vit eyeliner vid läppbågen upptill och precis nedanför underläppen. Jag använder en vanlig vit eyeliner från H&M.


KLART!

Imorse så ringde klockan vid åtta, jag tryckte på snooze, så ringde den igen efter tio minuter. Jag tryckte på snooze och sträckte på mig i sängen och suckade, väl medveten om att jag behövde gå upp. Vad händer? Mini sparkar tydligare än någonsin precis där mina händer låg, jag har aldrig känt henne så hårt som förr. Det var som om hon sa till mig "Men mamma, koom iiigeeeen nu, vakna och gå upp och rör dig så att du vaggar mig till sömns här inne!" Tror ni det blev lätt att gå upp då eller? Såklart, snacka om en bra start på dagen.

Jag är rädd för att Mini inte ska överleva. Tankarna finns och jag är livrädd för att något ska hända henne. Detta är något jag inte dras för att säga, för jag känner att jag måste få tala ut om det och nämna det för att jag ska kunna hantera min rädsla. När jag nämner detta hyssjar folk och säger "Men neeej, så får du inte tänka, klart det inte händer något". Men der är inte så självklart att det inte händer något, även om procenten av sena missfall inte är så enorm så händer det faktiskt. Vad talar för att jag inte skulle ingå i denna lilla del som blir drabbade?

Jag får inte tänka på att Mini dör, jag får inte tänka på att något går fel, enligt andra. Jag ska njuta helt och hållet under den tiden jag har henne nu, för att inte ångra något senare. Ta det inte fel, detta gör jag, jag jnuter varje gång hon rör sig där inne i magen, ler och blir varm i hela kroppen och skickar "jag älskar dig"-signaler ner i magen för att hon ska förstå. Detta tar inte bort min rädsla och mina farhågor för att hon skulle kunna dö.

Alla händelser cirkulerar i mitt huvud, för att jag ska kunna ha något att falla tillbaka på om något, mot alla andras förutseelser, skulle drabba Mini i magen. Jag måste få tänka tanken, även om jag i den tanken önskar av hela mitt hjärta att det inte händer något.

Jag och älskling med Mini i magen. Bilderna är diffusa och korniga, ja, men minst lika fina för det.
Här är Mini 21 veckor och 4 dagar gammal i magen.

Fick en kommentar igår om Globalas skolmat. Jag säger inte att alla andra måste tycka som mig. Jag säger inte heller att det är äcklig mat varje dag. Men jag personligen står mig inte på maten, för det mesta får jag bara ont i magen av allt bröd man är tvungen att äta för att bli mätt för att jag kan inte äta oändligt med ris och pasta med någon sås på.
Jag anser inte att vi får tillräckligt med protein heller. Vi får keso kanske varannan dag, samma sak är det med bönor. Det här är inte tillräckligt för att jag ska stå mig på maten, jag blir helt matt och seg vid sista lektionen på dagarna.
Jag har förståelse för de som tycker om maten, det finns väl någon anledning. Men jag måste inte tycka om maten för det.

Fast det där med att allt fixar sig är inte sant. Du säger att pengar alltid fixar sig på ett eller annat sätt. Så är det inte. Jag har inget emot att du är ung och skaffar barn. Men jag tror ändå att det är ett oerhört stort beslut och att om man inte har en hållbar ekonomi så borde man avstå från att behålla barnet.
Jag påstår inte att man måste ge barnen alla leksaker i världen, men den uppfattningen jag fått av din ekonomi är att du knappt har råd med grundläggande kostnader. Men jag kan ju ha fel också.

Tyvärr gav jag skenet av att jag kanske är av uppfattningen att man inte behöver pengar för att kunna ta hand om barn. Detta tycker jag absolut inte, jag inser vikten av att ha en hållbar ekonomi för att försörja ett barn.
Min ekonomi just nu är väldigt begränsad ja, av den enkla anledningen att jag sparar så mycket pengar som möjligt till mitt kommande barn. Jag skulle kunna handla kläder och annat som jag egentligen inte behöver, men jag väljer att avstå för mitt barn för att spara dem pengarna åt henne tills när hon blir större. Detta är ett medvetet val jag gjort där jag ser det som en väldigt bra egenskap. Jag tänker inte passa på att slösa pengar nu innan hon kommer bara för att jag ska passa på för att senare hålla i alla korvören. Jag väljer att spara medvetet och lägger enbart pengar på t.ex. ett par mammajeans, vilket jag inte ens kände var nödvändigt egentligen.
Vad jag trodde visade jag mig här på bloggen ändå vara en förståndig tjej som resonerar moget i vårat beslut att få barn i så pass tidig ålder. Uppenbarligen har den bilden misstolkats, antingen av det faktum att jag är ung eller av något jag skrivit.
Vi kommer inte behöva gå på bidrag, vi kommer inte heller leva i överdåd, men kunna leva och spara kommer vi att göra.
Jag sätter min ännu ofödda dotter i första rummet, alltid, hon kommer att komma i första hand så länge jag lever. Därför väljer jag att spara pengar för henne, och finner det konstigt att jag ska behöva försvara det här. Men nu vet ni varför jag säger att min kort är tomt, för där är alla pengar bortflyttade ifrån till mitt ännu ofödda barns sparkonto.

Jag älskar mig själv ibland. Speciellt när jag ska fixa naglarna och inser att där ligger det en chokladkaka som jag i all tankspriddhet la ner i necessären när jag skulle plocka undan här hemma. Jag blev så glad av att hitta den där mars-chokladen! Som sagt, det är de små sakerna som gör det!

Jag stod nyss på tunnelbanan och pustade bland allt folk, då en kvinna frågar om jag vill sitta. Förvånat tackar jag ja och sätter mig ner. Detta var första gången någon erbjuder mig sin plats. Jag blev så glad och rörd. Jag insåg att det finns fortfarande fina människor som håller på traditioner eller vad nu detta kan räknas som.
Det var så fint att hon erbjöd sig min plats med orden "sätt dig du, du och din lilla mage och vila lite". Det var så sött sagt och jag blev så otroligt glad.
Det är småsakerna som gör det, definitivt.

Satte klockan på tio i sju. Kom jag upp? Nej nej.. Gick istället upp när Max behövde gå upp och åt frukost med honom. Sedan fick han bråttom till praktiken och jag ställde mig i duschen. Spacklade mig och klädde på mig under ymnigt svettande och sitter nu i skolan på Psykologi.
Sitter och tänker på mat och besvikelsen bara kokar i huvudet på mig, för jag vet ju mycket väl att det antagligen blir någon vit pasta med sås, som vanligt.. "Vad är variation?" skulle säkert de i köket fråga om jag bad om det.

Var det värt att vara slö då? Självklart var det det.

Jag är trött och utmattad. Men jag väntar på min man. Han är på väg hit den romantiska jäveln. Jag har insett att det är värt att vara trött en måndagmorgon på filosofin för att hålla sig vaken en extra timma för den man älskar mest i världen. Det är just det jag gör, ägnar tid åt det viktigaste som finns.
Vad gör en trött hjärna om man får spendera lite extra tid med sitt livs kärlek en annars medelmåttig söndag? Just precis, det gör absolut ingenting.

Max, jag kan aldrig säga det tillräckligt: JAG ÄLSKAR DIG!

Reaktionerna jag har fått på att Mini bor i min mage har varierat. Jag hade förväntat mig himlastormande dementeringar och argument för att jag är så "ung" som jag är, folk då fokuserade på siffran 17, inte på hur jag är som person.
En reaktion jag absolut inte räknat med är de människor som faktiskt också längtar efter barn som är i samma generation som mig. Många har yttrat en vilja efter att de fått reda på att jag bär på Mini att de också vill ha barn. Om detta är en reaktion som satts igång eller bara ökats av att höra om mig eller läsa om mig vet jag inte, men det är tydligt att andra delar den längtan jag upplevt de senaste åren.

Jag kan inget annat än förespråka ungt föräldraskap. Jag kan inget annat än uppmuntra till det för de som känner sig lämpade och tror sig kunna "provide" för sina barn även i ung ålder. För att för mig är och kommer Mini vara det vackraste och bästa som någonsin kommer att hända mig, med delad förstaplats med hennes framtida syskon förhoppningsvis.
Jag uppmuntrar inte de som har ett stabilt liv att skaffa barn, så frisinnig är jag inte. Men de som har en tanke på att behålla sitt barn- även om det är planerat eller inte- i ung ålder måste på något sätt ha en underliggande tanke om att de kan ge sitt barn vad det behöver. Sen är ju detta "vad det behöver" upp till var och en.
För vissa jag träffat anser de att "vad barnet behöver" är de dyraste kläderna och leksakerna, ett eget rum med tillhörande lekrum och tillgång till alla världens skatter.
För mig är detta "vad barnet behöver" kärlek som leder till skyarna, en åtkomlig fantasivärld där jag kan bidra med klassiska Astrid Lindgren berättelse men också om mina egna då min fantasi ännu inte fångats av det som jag tror finns i min unga naivitet- ålderdomens väktare.
Så jag uppmuntrar till att behålla sina barn. Med detta sagt menar jag inte att jag är emot abort. Jag anser att det är starkt att kunna göra en abort, för det är även det ett livsavgörande beslut. Att kunna inse att man kanske inte kan ge sitt barn allt det man vill ge sitt barn- vad man nu har för personlig åsikt om vad det är, är extremt starkt.



Men som sagt, jag kan inget annat än förespråka ungt föräldraskap då det enligt mig är det vackraste man får, ett barn. Kan man inse att man kan ge sitt barn något som är användbart ser jag inga problem med att få barn ung. Utbildning KAN man fixa senare, även om en avslutad utbildning är det idealiska. Jobb kan man få senare och pengar går att fixa, på mer eller mindre slitiga eller skämmiga vis.



En av dessa längtans-delare har jag fått reda på vara en viss Michelle, som för tillfället har kackerlackor hemma hos sig just nu. Jag känner med dig och dedikerar detta inlägg till dig.

Jag vill ta med mig Max på en resa långt bort och bara vara ensamma
Jag vill förlänga håret
Jag vill köpa alla bebiskläder i världen
Jag vill ge min syster alla saker hon vill ha
Jag vill ha en egen lägenhet
Jag vill komma på vem jag vill ha som gudmor till min dotter
Jag vill baka alla recept i Laila bakar
Jag vill vara klar med gymnasiet
Jag vill palla extremt mycket plommon
Jag vill ha en obegränsad ekonomi
Jag vill att min dotter ska få världens bästa uppväxt

Allt detta utan inbördes ordning givetvis, men det sistnämna är ändå prio ETT.

Har spenderat den senaste timmen åt att klicka på lägenheter. Jag kollar på bostadsrätter som kostar under en miljon att köpa. Jag ser lägenheter med tre rum och kök där min och Max dotter kanske lär sig gå, där hon kryper runt på golven och jollrar.
Det är orealtistiskt just nu, det vet jag. Men drömmarna finns där, drömmarna om ett eget hem  med mannen jag älskar, och min framtida, ännu ofödda, dotter.
Det finns så mycket, men det kostar också mycket..

Det kommer dröja, men jag längtar.

Jag har varit uppe sedan halv elva och sysselsatt mig med att fixa här hemma. Jag har målat om på nedervåningen, städat hela pannrummet, lackat mitt golv lite och ätit blodpudding.
Jag har hållit igång som en duracellkanin och nu sitter jag nervarvad i soffan och ugglar. Äter rostade mackor med smör och dricker cola.. Herregud vad jag behöver rycka upp mig.
Slog mig nyss att jag inte tvättat mitt hår på alldeles för länge och att jag har färgfläckar över hela kroppen. Att raka benen skulle inte heller sitta helt fel. En upprustning helt enkelt, helrenovering rättare sagt.

Pappa är och dansar och Max meckar som vanligt. Jag sitter ensam hemma och gör ingenting framför en dålig film på tv..

Klockan är runt elva och jag ställer mig och steker pannkakor och äter de som är färdiga precis bredvid medan jag steker resten. Ibland undrar jag vart jag får allt ifrån..
Men gott var det!

Hej Mini, idag är du 21 veckor och två dagar gammal. Det är knäppt hur mycket jag känner för dig, och fortfarande så älskar jag dig mer och mer för varje dag som går. Folk påpekar hur stor magen är och frågar jämt hur mycket jag gått upp, då svarar jag att det spelar ingen roll hur stor jag är eller bli, hur mycket jag går upp. Det är nämligen så att nu har jag gett dig min kropp, så ta all det utrymme du behöver, jag ger dig allt det du behöver. Behöver jag gå upp 20 kilo så gör jag det för dig älskade Mini.
Din pappa lägger ofta instiktivt sin hand på dig när han sover, jo för nu känner han att han måste skydda dig. Han pussar på dig också, men det visste du nog redan. Jag ser på honom att han är nervös men att han längtar. Det ska du veta, och även att jag längtar efter dig. Men stanna där inne i magen och bli stor och stark, stanna så länge du vill, bara du överlever och mår bra.

Jag älskar dig Mini.

Jag undrar hur folk i din klass har tagit att du är gravid. Liksom, vad sa de efter sommaren och du helt plötsligt hade blivit helt rund? Har du fått några elaka kommentarer?

De som jag pratat med om just graviditeten är mest nyfikna och tycker det verkar spännande. Den första dagen var det väl mycket blickar innan nyheten hade hunnit sprida sig till alla i klassen. Men de följande dagarna föll väl poletten ner och jag fick frågor om småsaker.
Nu är det däremot några som tisslar och tasslar och verkligen glor, vilket känns obehagligt. De har ju chansen att fråga saker, men tar den inte utan stirrar extremt odiskret istället.
Så stirrandet på magen tar jag som en elak kommentar, jag är inget zoo-djur. Men annars är folk mest bara nyfikna och ser väl Mini i magen som en chans att fråga saker de kanske inte vet.

Ska åka och möta världens bästa Sanne i farsta om en liten stund. Jag hade tråkigt och mycket tid på mig, så jag satte på lite fin musik och detta är vad som blev dagens sminkning. Väldigt enkelt att göra men ändå lite färgglatt. Vad sägs?

Inatt någongång vaknade jag av att jag sov på mage, tjo fick jag för att jag trodde att jag inte kunde det längre! Dessutom gick det bra, kändes inte obekvämt eller liknande. Däremot vände jag mig till att ligga på rygg ändå för fick dåligt samvete för Mini där inne, hon måste ju få det supertrångt och bli mosad, eller?

Det märks att folk har bättre saker för sig än att läsa min blogg på helgerna. Besökarna nästintill halveras, förståeligt men tråkigt.

Jag och Maxen har nyss sett Män som hatar kvinnor, som var förvånansvärt bra, boken klår den såklart men ändå: över förväntan.

Nu: sängen..

I magen:

Fostrets fem sinnen utvecklas dagligen. Smaklökar har bildats på tungan och fostret har nu känsel. Fostret experimenterar med känseln genom att stryka sig över ansiktet och känna på olika kroppsdelar. Ögonlocken täcker hela ögonen. Lungblåsorna utvecklas men de är vattenfyllda hela tiden i magen. Vätskan pressas ut vid födseln. Om det är en flicka utvecklas slidan den här veckan.

 

510 gram	25 cm

Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Mamma:

Många känner att sexlusten ökar. När blodflödet ökar är det en del kvinnor som för första gången får orgasm eller multipla orgasmer. Många oroar sig för att barnet kan skadas av sex men det är väl skyddat där det flyter omkring i livmodern. Såvida din läkare inte har avrådit dig från sex så är det hälsosamt med sex under graviditeten. Ni kommer ofta varandra närmare och det stärker ert förhållande. Kanske ni måste börja vara lite kreativa med ställningarna eftersom magen lätt kan komma i vägen.

Hormonerna kan göra att ditt tandkött svullnar upp och det kan blöda. Bäckenlederna mjukas upp under graviditeten. Det sker för att utvidga bäckenet så att barnet kan komma ut vid förlossningen. När bäckenet mjukas upp blir det mer rörligt och ostadigt. Det gör att många kvinnor känner värk i korsryggen, bäckenet, i skinkorna eller värk från blygdbenet ut mot ljumskarna.

Du kan känna att din livmoder övar sig inför förlossningen genom oregelbundna sammandragningar som kallas Braxton Hicks kontraktioner. I Sverige brukar vi kalla dem förvärkar, falska värkar eller avstannade värkar. De känns längst upp i livmodern. De är inte farliga vare sig för fostret eller för dig. Om sammandragningarna skulle bli smärtsamma och du har fler än fyra per timme bör du kontakta sjukvården eftersom det då kan röra sig om en för tidig förlossning.

Partner:

Lyssna till dig partners sexuella behov. Det är viktigt att ni under graviditeten fortlöpande diskuterar känslorna runt sexlivet och hur ni vill ha det.

Utnyttja tiden innan barnet kommer till att göra och uppleva saker som ni inte kan göra sen när barnet kommer.

Mödravården:

Fortsätt att gå på regelbundna kontroller ungefär var fjärde vecka fram till vecka 28.

Egna tankar:

Jag mår fin fint, lycklig och längtar. Hon rör sig varje dag och påminner mig om att hon finns där, försäkrar mig om att hon mår tillräckligt bra. Däremot börjar de allt större tuttarna göra mig tokig, de är bara i vägen och ser oproportionerligt enorma ut. Det jobbiga är att de kommer bara bli större allt eftersom.
Men allt får vara värt det för min lilla brutta därinne.

Dessa bilder får ni hållas med tills senare ikväll så jag har tagit bättre magbilder, för idag är det ju ny vecka! Idag är mini 21 veckor gammal i magen. Jag sitter i soffan och äter gröna godisar som smakar hostmedicin, mums.

Vi har hunnit med mycket under våra tre och ett halvt år tillsammans, och här är en av höjdpunkterna. Vi tog en båttur över en dag när vi var i Grekland sommaren 2008.

Max är min andra halva, det har ni kanske förstått.
Han är den människa som har den största av inverkan på mig, som får mig lugn när jag behöver det, som tar död på mig när han sårar mig. Allt det beror på min kärlek för honom.
Ironiskt nog är det när jag ser andra förlora eller vinna nära som jag inser vilken tur jag har. Jag inser vilket privilegie det är att jag har en sån fin människa i mitt liv.
Jag skulle offra alla mina organ i kroppen för den människan, gå igenom vad som helst för hans säkerhet. Inte bara för att jag vill, utan också för att han är värd det, det är alltihop värt det.

Jag är väldigt för att vara öppen, att visa sitt sargade. Jag menar inte att jag tycker att man bör visa sig inifrån och ut för varenda kotte man möter, men att vara öppensinnig och våga visa sina brister till en viss mån. Jag tror att detta kan förenkla de missförstånd som sker.
Sen hyllar jag också ytlighet. Smink, kläder, hår och allt det andra som bidrar till ytan. Ytlighet finns i massa olika former, för det är upp till var och en att avgöra vad som anses ytligt. Ytlighet är för mig att göra sig fin, men egentligen behövs det inte alls så mycket. Ytlighet för någon annan är kanske att ta en dusch. Men det är det som är det fascinerande, det vackra.

Motsägelsefullt eller bara vettigt?

Som det ser ut nu ska jag nu i höst plugga i vanlig takt, förutom två kurser som är på 100 poäng var vilket betyder att de får gå i dubbelfart antagligen. Men det gör mig ingenting alls, det känns bara skönt att få så pass mycket gjort.
Sen är jag mammaledig under våren när Mini kommer och ska bara till skolan kanske en gång i veckan för att avstämma med mina lärare angående några lösa uppgifter jag tänkt göra under våren.
Sen ska jag tillbaka höstterminen 2010 för att läsa fem kurser som sammanlagt är 350 poäng som komvuxkurser men fortfarande som inskriven på Globala gymnasiet.
Summan av kardemumman är att jag till jullovet 2010 kommer ha ett fullständigt gymnasiebetyg och vara klar med min gymnasieutbildning utan några icke godkänt.
Det kommer kanske bli intensivt och kämpigt bitvis, men det känns som om jag har kontroll på läget och att det kommer att gå fint. Det kommer alltihop vara värt det och jag kommer ha en vacker dotter att komma hem till.

Så nu känns det ännu mer meningsfullt att gå till skolan om dagarna!

Jag har spenderat de senaste tre timmarna med en gammal vän, det visade sig vara mycket trevligt.

Nu sitter jag hemma och funderar över två kommentarer jag fått angående ett föregående inlägg. Där jag fått höra pikar och ord som gör mig förvirrad. Jag förstår inte människor som fokuserar på negativitet och elakheter. Konstruktiv kritik kan jag ta, det gör mig bara gott. Men elaka "upplysningar" förstår jag verkligen inte, på vilket sätt kan det kännas bra att vara dum mot någon, dessutom anonym. När folk kommenterar snällt finns där namn och de hyllas, men de elaka kommentarerna är anonyma. Är det bara fega människor som säger elaka och dumma saker? Vågar ni inte stå för det? Varför säger man det då? Då kan man väl lika väl vara tyst?

Uppe och redo för ett möte på skolan. Äntligen kan jag få en plan om hur jag ska lägga upp skolan under den tid som nu finns kvar. Jag hoppas på att de inte är så slöa som de brukar vara på Globala gymnasiet utan strukturerar upp detta. Om inte får jag själv göra det, ställa mina krav och sedan genomföra dem. Min dotter ska ha en utbildad mamma, ingen tvekan om det. Så nu sätter jag på mig hårdhandskarna och kommer förhoppningsvis tillbaka med goda nyheter, men man vet ju aldrig.

Idol uttagningen i år! Herregud vilket fruktansvärt hemskt dåligt skämt! Vilka "talanger"! Hahahahahahahahahahaha!

Nu är jag hemma efter en lång dag. Jag har gått i skolan och efter det gick jag och Sanne på stan. Jag kom hem med ett par mammajeans äntligen! Det fanns inte min storlek så köpte en storlek större som jag antagligen växer i snart, väldigt snart.

Idag är mini 20 veckor och fem dagar gammal i magen.

Nu beger jag mig till skolan i min mjukisdress och går på de två lektioner vi har idag.

Jag har, precis som alla andra, upplevt press och kommentarer från folk när de får reda på att jag ska bli en ung mamma. Folk frågar mig hur det ska gå, är jag inte dum och tänk på barnet? Det är kommentarer jag fått uppleva. Jag får också höra pikar som anspelar på mitt sexliv som indikerar på att jag borde ha passat mig och "knipit" tidigare.
Detta reagerar jag olika på, ibland med motargument, ibland med axelryckningar och ibland med sårade känslor. Det beror på vem det är som kritiserar eller drar de lite för grova skämten.

Detta påverkar även mig, jag blir själv ett offer för fördomar och passar mig för vad jag ska säga och hur jag ska formulera mig. Jag vaktar mina ord med stålgrindar och beväpnade vakter. Jag vill inte råka anspela och stärka någons misstankar om att jag skulle vara en olämplig mamma.
Ett exempel är:
"Jasså ni tog reda på könet?"
Varpå jag är på väg att svara
"Jo, vi blev nyfikna och ivriga som barn på julafton, och kunde inte hålla oss"
Men jag editerar det innan jag yttrar de orden och slutresultatet blir istället
"Jo, vi var så nyfikna att veta bara"

Alltså tar jag bort ordet barn i meningen, för det skulle kunna sätta tankar i folks huvuden om att vi är ju "sååå" unga och är ju faktiskt barn. Jag vill inte stärka denna faktor, därför vaktar jag mina ord med stålgrindar.

Jag vet själv att det är dumt. Jag är ung, ja, det är ett faktum. Det betyder inte att jag är mindre lämplig som mamma till min dotter. Jag ska hädanefter sluta adjustera mig efter min omgivning i det sätt jag talar om mitt föräldraskap och min dotter.

Jag läntar nu efter min dotter likt barn gör på julafton.

Nu ber jag om hjälp här igen. Som ni kanske förstår gäller det nu att försöka hålla i pengarna och disponera dem väl..
Så bli medlemmar via denna länk så hjälper ni mig/oss en liten bit på vägen.


LÄNK till gratismakeup

Jag skulle börja åttan i en ny skola som var alldeles nystartad. Min vän Malin skulle börja nian där i och med att nästan hela årskurs nio flyttade från Gubbängsskolan till denna nya. Så hon kände många som skulle börja där, inklusive mig.
Hemifrån mig tog man tunnelbanan till Slussen och därifrån bussen till Kvarnholmen där skolan låg. Det tog ett tag och man såg ofta folk från skolan på tunnelbanan.
En höstmorgon gick jag från att vara längst bak i vagnen längst fram till den första dörren då det var närmast trappan i Slussen. Jag hade sällskap med Malin den morgonen då vi började samtidigt.
Längst fram satt det en kille, ihopsjunken, nyvaken och med en stor luva dragen över huvudet. Han såg ut att knappt vara vid medvetande. Malin hejade glatt på denne som hon presenterade mig för som Max. Jag hade yvigt rosa hår och antagligen tokiga kläder på mig den höstmorgonen. Ärligt talat tilltalade denne slitne kille mig inte överhuvudtaget. Han såg helt utslagen ut där han satt ihopsjunken på sätet.

Under denna period hade jag redan en pojkvän sedan ett halvår tillbaka som jag sa mig vara hopplöst kär i. Så jag spenderade mina dagar i skolan och tiden gick allt eftersom. Jag och denne Max stötte väl ihop någon gång och jag med mitt sjukligt glada humör hejade glatt.
Sedan började han vänta på mig efter skolan. Jag minns tydligt en dag då jag slutade vid halv fem, och han hade slutat drygt halv tre. Han väntade i två timmar på mig för att få åka tillsammans med mig. Det sa han ju inte såklart och det förstod jag inte heller. Han sa att han ändå inte hade något att göra. Jag med mitt något dampiga humör belönade honom med flygande saxar som han fick ducka för.
Vi utvecklade väl någon sorts "främlings-relation" där vi ibland åkte med varandra hem och pratade ytligt i skolan.

Den 28de december år 2005 gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig. Jag åt inte, jag sov inte, jag grät bara hela tiden och var helt förstörd i två veckor. Jag längtade till skolan som skulle börja inom en kort period så att jag skulle vara sysselsatt.

Någon vecka in i vårterminen 2006 ringde Max hem till oss i ärendet att få tag i min pappa inför ett möte som skulle hållas med lärare, elever och föräldrar angående skolgången i en lokal som fanns i Max hyreshus.
Det var nämligen så att jag, som så många andra, bytte till Gubbängsskolan efter jullovet då den nyöppnade skolan som vi spenderat hösten i spårad ur totalt i många avseenden.
Därför skulle det hållas ett möte där den delvis fantastiska lärarkår som undervisat på den nyöppnade skolan skulle informera om något angående kompletterande studering för de intresserade. Ett möte som jag inte minns mig gått på eller som ens inträffat.

Därför ringde alltså Max hem till oss, och pratade med min far. Efter att de pratat klart bad Max att få prata med mig. Det enda jag minns från det samtalet var att han bad om min emailadress för att han skulle kunna lägga till mig på msn.
Efter den kvällen pratade vi varje kväll på Msn, och efter någon dag frågade han om jag ville åka skridskor med honom den kvällen.
Jag trängde i mig i massor av kläder för det var sjukligt kallt ute den kvällen. Jag tog mina skridskor och gick och mötte honom.
Vi var ensamma på isbanan i Gubbängen, och det snöade rikligt mycket. Vi snörade på oss skridskorna och åkte lite.
Här hände det som fick mig att falla för Max, denna slarviga femtonåring som stått ut med flygande saxar. Jag snubblade på mina taggar som jag hade på mina skridskor, och jag är ändå rätt duktig på skridskor. Vad gör han? Jo han fångar mig med armarna runt mitt liv och ser mig sådär fjantigt djupt i ögonen. I den sekunden trodde jag att jag slagit i huvudet. Det var sådär klyschigt som man bara tror händer i filmer. Jag glömde bort tid och rum, hur kallt det var och hur nervös jag var. Jag blev bara helt varm, den lilla fjortonåriga Klara smälte..

Kort därefter bestämde vi oss för att ge oss, vi frös båda två. På vägen till där vi skulle skiljas åt pratade vi om hur gott det skulle vara med varm choklad, hur mysigt det skulle vara med ett stort täcke och ligga med benen tätt ihopslingrade och värma sig på den andres kroppsvärme.
Vi skiljdes åt vid Gubbängens tunnelbana, där jag nu i efterhand har fått reda på att jag stod och vätte mina läppar och såg nervös ut. För jag ville ju kyssa honom. Men jag var osäker och han hade ju flickvän.

Ja ni hörde rätt, han hade flickvän. Visserligen sade han sig att han inte kände för henne. Men jag hade moraler, trodde jag. Hon bodde långt bort och de sågs sällan.

Detta måste ha varit i mitten av januari, kanske närmare slutet. Under de följande två veckorna sågs vi så ofta vi kunde, flinade åt varann i korridorerna och chattade till sent på kvällarna.
Jag minns första gången han kysste mig. Det var i mitt rum, tafatt men den bästa kyss jag fått. Jag var livrädd för han hade ju flickvän.
Strax därefter gjorde de slut, eller rättare sagt, han gjorde slut.

Den 14e februari 2006, alla hjärtans dag, kom han hem till mig med tre rosor och ett kort som löd "Jag tycker riktigt mycket om dig, Puss!". Pappa skulle hemifrån under kvällen, och jag hade köpt bakelser.

Den kvällen förlorade jag min oskuld.
Den kvällen blev vi också tillsammans.
Den 14e februari 2006, alla hjärtans dag.

Hur gammal är du och Max?
Jag är född 91, alltså 17 fyller 18 i november.
Max är född 90, alltså 18 och fyller 19 i december.

Hur länge har ni varit tillsammans, och när träffades ni?
Vi har nu varit tillsammans i över 3 och ett halvt år, vi blev tillsammans alla hjärtans dag -06 och träffades någon gång under hösten -05 för vi gick i samma skola och hade en gemensam vän. En längre berättelse och förklaring på det kan dyka upp om önskan finns.

Var det ett svårt val o bestämma om ni ville behålla barnet ? Och har du kommit på något namn ännu?
Nej det var inget svårt val, det var självklart för mig och även Max. Det var det enda rätta. Angående namn så kan du bläddra i arkivet och läsa om alla våra namnförslag där.

När vi var på väg hem till Max igår eftermiddag sprang han in på Konsum en snabbis för att köpa kött. Jag fick stanna i bilen med uppmaningen "Sitt alldeles stilla nu!". Med det sagt gick han in, och lämnade mig fnittrande i bilen undrandes över vad tusan han menade? Vad skulle jag möjligtvis kunna ställa till med under den tiden i bilen?

Älskar när Max tar bilder, man vet aldrig hur dom blir..

Att se 15 gravida göra situps var en rolig syn, jag var den enda som började fnittra lite. Trodde jag skulle bli helt slut men icke, idag har jag ingen träningsvärk vilket jag brukar ha..

Idag har jag fortsatt måla mitt rum som jag nu bestämt ska vara vitt. En paus för att handla mer nyligen och nu är Sannisen påväg hit och ska hjälpa mig med resten av rummet, vilken tur jag har va? Mot måleriet!!

Nu har jag fått reda på att Max släkt kommer för att fira lillfian hemma hos Max. Jag ska alltså ta mig dit nu, och håller nu på med den eviga processen att göra mig i ordning. Saker ska täckas, kläderna ska passa och jag måste framförallt trivas i mig själv.
Såhär ser jag ut när basen och ögonbrynen och håret är gjort, nu ska bara ögonsminket på och sedan finputsa lite.

Nu har jag vaknat efter nio timmars sömn och ska hugga in på min frukost som idag blir risgrynsgröt med kanel och socker. Det ger nog en bra grund inför träningen jag ska på om ett tag.
Det ska bli skönt att komma iväg och träna efter ett såhär långt uppehåll. Ett tag tränade jag varje dag efter skolan, jag har aldrig varit så snygg eller mått så bra som under just den tiden. Jag är en sån människa som verkligen mår avsevärt bättre av att träna.
Jag har så länge jag kan minnas hållt på med någon sorts aktivitet. Jag spelade fotboll i sju år, och i slutet även handboll paralellt med fotbollen, för att sedan gå över till enbart handboll. Tyvärr, som i alla lagsporter, ökar pressen desto äldre och bättre man blir, både som person och lag. Det seriösa tog överhanden och jag kände mig mer pressad till att spela, och glömde att det var ju faktiskt roligt att spela.
Jag minns att jag sa till min pappa när jag var yngre och som mest intensiv med fotbollen, att han aldrig skulle låta mig sluta, inte förräns jag var lika bra som Hanna Ljungberg. Givetvis kunde han inte hålla mig kvar när han märkte att jag tappade både lust och känslan för fotbollen.

Hemma efter en lång dag och har kraschat i soffan i vårat tomma hus. Ska snart krypa i säng och längta efter min prinsessa. Imorgon har jag tänkt gå på mitt första Vänta barn-pass på Friskis och Svettis. Det börjar klockan tio i Hornstull så måste gå upp vid åtta ungefär. Därför behövs sömnen rejält.

Inatt var Max för ovanlighetens skull snäll mot mig, ingen utskällning i sömnen eller sura miner när jag bad honom sluta snarka. Han var så söt så, ovanligt nog.
Imorse gick vi upp och grattade Max syster med frukost på sängen och presenter. Men tänkte ge min senare så att hon har fler att öppna senare också.

Nu; snart lunch och sedan film med klassen..

Imorgon fyller Max prinsessa till lillasyster 7 år, detta ska firas med bio. Så efter skolan skyndar jag mig till stan där vi ska se G-Force i 3D. Efter det vet jag inte riktigt vad som väntar, vi får se helt enkelt.

Eftersom det är rätt dött på bloggfronten för mig nu som ni märkt, drar jag igång en frågestund för de nyfikna. Så ställ era frågor i detta inlägg så svarar jag på söndag kväll.

Igår kom jag in i mitt rum och möts av denna syn, min lilla kisse som ser skyldig ut och ligger i min garderob. Han stirrade skämmigt på mig och pappa som tittade på han. Lille gosen kissen, haha. Han är riktigt knäpp är han. Självklart får han vara där inne, det är bara sängen han inte får ligga i. Han kanske tror att golvet med den tjocka mattan är en säng och skäms därför? Söt är han i alla fall.

Sämsta bilden hittills på kulan för det är bara en enda stor svart klump. Å andra sidan är det precis så jag känner mig. Men här är i alla fall Mini tjugo veckor gammal precis.

Nu har jag gått i skolan och gått på stan. Jag har kommit hem med ett par jeanstights och en stickad tröja. Och nu märks det att jag gått runt, för fötterna ömmar och jag känner mig bara så tung.
Snart kommer magbild upp också för denna vecka, så bered er på att se en tjockis på bild.

Nu har jag gått över halva tiden med Mini boendes i magen. Just nu är hon cirka 20 cm från huvud till skjärt och kan sysselsätta sig med att suga på tummen och skaka hand med sig själv. Nu kan hon också höra oss utanför magen och reagera på höga ljud och känna igen mammas och pappas röster.

Tänk det lilla livet där inne, det måste vara så tråkigt att bara vara med sig själv. Men det är bäst att hon stannar där inne nu, för det är många som längtar och älskar henne och vill ha henne kvar på jorden, speciellt jag och hennes pappa.

Jag som är en riktig otursfågel tror jämt att Mini inte ska leva längre när vi går på kontroller, oroar mig i tid och otid över att hon inte finns kvar. Det är väl någon försvarsmekanism mot det onda, då jag i alla fall skulle få "nöjet" av att ha rätt om det nu vore så att hon vore död, att smärtan inte skulle göra lika ont då, om jag förutspått det, men det hade det självklart.
Igår klockan 17 var vi hos Åsa, våran barnmorska, jag med hjärtat dunkandes i halsgropen och Max med ett tryggande smile utspritt över ansiktet. Jag fick ett stick i fingret, som gick bra. Hon tog mitt blodtryck, som även det var bra. Hon sa att mitt hjärnvärde var bra, men att jag borde äta järntabletter för det är runt denna tid i graviditeten som det sjunker tydligen.
Sedan var det dags för att lyssna på prinsessans hjärtljud.
-Nu kanske det tar ett tag innan jag hör hjärtljuden, ibland hittar man det inte på en gång, så oroa dig inte, sa Åsa för att lugna mig.
Hon kletade på kladd på manicken och satte staven precis vid min navel ungefär. Med ens hörde tydliga jämna hjärtslag, och då lade sig lugna täcket över mig och jag kände mig med ens kolugn. Samtidigt drog Max en suck av förtjusning och fascination.
Hon lever i magen, det gör hon.
Inte nog med det så fick Max känna första sparken igår kväll, hon härjade runt som aldrig förr därinne i magen.

Så Mini lever ännu, och jag fick nöjet att ha fel.

Nu när jag troligtvis lider av foglossning, börjar tankarna om komfort och underlättande för kroppen smyga sig allt närmare. Däremot vill jag inte trampa runt i ett par, som jag kallar dom, "civ-skor" alltså civilpolisskor, ni vet joggingskor. Då är dessa skor ovan ett bra alternativ, de är uppbyggda och stabila, inte direkt som mina platta tygskor från H&M. Denna modell finns i många olika färger, och jag är ju svag för rosa men funderar ändå på att ha ett par helvita som dessa då det är lätt att använda till allt.
Dessa borde dessutom vara mer skonsamma för mina fötter, knän och bäcken och underlätta när jag går mycket. De går loss på 1299 kronor, men borde väl vara värda det?

Detta är Mois, en av mina fina vänner som även går i min klass. Både hon och jag är korta, så nu har jag utnämnt oss till CD:s vilket står för CRAZY DWARFS. Ovan är en bild på henne när vi var små, i ettan. Är hon inte bedårande?

Nu är jag i skolan igen, precis som alla andra dagar. Jag gick upp vid nio och ödslade alldeles för lång tid på sminket idag- bild kommer senare.
Sitter nu på historialektion och förstår ingenting, för jag var ju tvungen att avbryta stadsvandringen igår pga att jag fick så ont i magen när jag gick så mycket.
Igår låg Maxen och pratade med magen, han berättade att han älskar henne och sa att hon måste förstå att hon måste stanna på jorden och överleva. Han råkade svära då och då och då sa jag "Men kan vi vänta kanske 17 år med att yttra sådana ord i närheten av henne?" och då ändrade han ordvalet. Han är så söt är han.

Ännu en fotouppgift där jag skule förklara mig själv i bilder.

Idag var det tänkt stadsvandring i stan med klassen vid sex. Vid sju hade jag gått med ont i magen i en halvtimme och stod inte ut mer, ville bara bort, sitta ner och vila. Så jag och Sanne smet och åkte hem. Så nu är jag hemma och känner mig rätt besviken över att jag inte ens kan gå i mer än en timme längre. Jag känner mig så hjälplös på något sätt. Jag vet att foglossning inte är skadligt varken för mig eller Mini, men ont gör det!
Så nu är jag hemma och har köpt med mig cola, cashew nötter och blåbärssoppa. Det var vad jag var sugen på så då köpte jag hem det, men nu har jag redan lessnat på det alltihopa, som vanligt.
Imorgon ska jag ta upp foglossningen med min barnmorska för att se om hon kan ge mig en remiss till sjukgymnastik eller vattengympa som jag hört ska vara bra tydligen.
Behovet av ett par mammabyxor växer alltmer, men jag hittar aldrig några fina i butikerna, vilket känns så orättvist! Jag behöver vekligen ett par men är väl för kräsen för att nöja mig med dom. Men dom kostar ju 500 kr typ också vilket känns onödigt att lägga på ett par byxor man bara tycker "sådär" om..
Vi får se hur det blir.

Nu ser jag på "Octomom", kvinnan som fick åttlingar. Jag sitter mest häpet och försöker förstå, vilket inte går så bra.

Imorse tänkte jag "Ja men nu kan jag ju passa på att fota min frukost så att NÅGON bild dyker upp på bloggen". Så gjorde jag min frukost i frid och fröjd, sätter mig vid bordet och inser efter tio minuter "Men vad faan, var tog min frukost vägen!?". Jag hade glupskt käkat upp den och glömt att fota. Inte för att det är världsomvälvande att se vad ett preggo äter till frukost,  men tänkte att det vore trevligt med en bild. Så nej, ingen bild på frullen idag för den slank ner snabbare än jag hann tänka efter..

Nu är jag, som ni kanske förstår, i skolan och fördriver tiden tills lektionen börjar. Äcklig mat såklart, i vanlig ordning.
Däremot hände det något roligt under lunchen; Jag gick till köket för att be om vanligt socker till yoghurten eftersom det bara fanns kanel-socker. Jag gick förbi ett bord med några tvåor som såklart kikar lite på magen. På vägen tillbaka så har nyheten runt bordet spridit sig och tjejerna LUTAR sig utåt, typ 50 cm från min mage och råglor på min mage. Ingen diskretion överhuvudtaget. Då stannade jag, vände mig om och vinkade till de puckade människorna runt bordet, som såklart blev generade!
Jag har inga som helst problem med att folk stirrar eller pratar om mig, men till en viss gräns. Om det nu är så otroligt att se en gravidmage kan man i så fall fråga eller bara kika lite diskret. Men att luta sig mot mig och stirra och peka och prata högt känner jag är obehagligt.
Jag skulle inte ta illa upp om någon kom fram och frågade något eller bara kallpratade lite om magen. Men när stirrandet blir överdrivet och gör så att jag känner mig obekväm har det gått för långt, tyvärr.