äntligen vår
Louisa är förkyld och sover som en kratta, vilket betyder att när hon vaknade imorse var jag helt död. Då gick Max upp med henne och jag fick sova till elva, så otroligt skönt!
När jag väl kom upp åt vi en brakfrukost samtidigt som jag myste i solen som sken starkt in genom fönstret. Är det alltså äntligen vår? Känns som om man väntat hur länge som helst.
Nu sover mina fina och jag sitter och väntar tills de vaknar så att vi kan ta en promenad och gå en sväng till parken.
Det händer liksom inget nytt, då känns det onödigt att skriva varje dag "det här har jag gjort idag..". Finns det värre bloggar än så, I think not..
Lite senare kommer mormor och moster hit på middag, har tänkt servera mozzarella och soltorkadetomater fyllda kycklingfileer med en enorm sallad. Mat är gott!
haha

Bästa bilden på mig och Max för någon vecka sedan. Max försöker pussas med mig och jag ryggar tillbaka, jag kan inte pussas och gå samtidigt!
Vi var barnfria och passade då på att gå ut på restaurang för att sedan träffa några av Max kompisar och sen hem och sova sova. Det är väldigt sällan vi är barnfria så när vi väl är det anammar vi varje sekund, men oftast slutar det med att vi somnar i hopp om att morgondagen ska komma fortfare så att vi kan hämta våran bebis.
det ekar tomt
Vi lever, bloggen dör sakta.
Jag är så less på att blogga, ser ingen mening med att uppdatera längre. Det enda jag gör är att vara med Louisa, träna som ett as och plugga. Vi är sjuka jämt, är det inte förkylning så har det varit magsjuka. Vi var magsjuka i en vecka förra veckan.. Helt otroligt utmattande, Louisa var helt slut, jag var helt slut. Som tur var blev inte Max smittad!
Träningen går bra, resultat syns i alla fall. Sedan jag började har jag gått ner fyra kilo och ökat muskelmassan något enormt. Jag blir tightare och tightare, vilket känns riktigt bra. Kommer vara bikinisnygg till nästa månad, till och med tidigt för badsäsongen.
Snart stundar Max återbesök på sjukhuset med magnetröntgen. Vi är spända men positiva!
Utöver detta vet jag inte vad jag ska skriva, vardagen är densamma och dagarna avlöser varandra. Hur mår ni? Ni är några envisa stackare som hänger kvar, fint.
no luck for us
Hur dumt är inte detta? Vi litade ju såklart blint på hyresvärden, för varför skulle han ljuga för oss? Nu har vi sovit där sedan i somras och tänkt att det inte varit någon fara. Så otroligt dumt.

memory lane


schleten
min allra bästa vän

jävla skit
Man har verkligen tur jämt.
panikfilm
Vilken jävla panikdödsfilm. Det kändes på riktigt som om någon höll ett ständigt strypgrepp på mig, jag fick en sådan ångest av att se filmen! Panik att leta efter luft, panik för att överleva, panik för att inte drunkna, panik för att se efter alla andra. Död, panik och ångest. Den är ganska bra gjord, men 3D effekten var inte särskilt effektfull, till och med stundtals en stor besvikelse, ibland glänsande.
Beskriver den som ett äventyr med ett stypgrepp av panik..
frukost mums

Töntmorsan.
min andra hälft

Gotland sommaren 2009
övermodig

Idag ahr vi varit med Finni och Elliott. Vi inspekterade barnpassningen på World Class, varpå Finni tecknade ett träningskort, nu kan vi träna tillsammans!
Efter det åt vi en nyttig lunch och promenerade då en ordentlig runda i det fina vädret.
Jag var övermodig som vanligt i mina våriga kläder och sommarhjulen på buggan..
det gör ont
Det slog mig i ansiktet som en knytnäve. Isande kyla blandat med djupt rotad sorg. Det hade kunnat varit vi..
Ja för det hade kunnat vara vi som stått dar i ovisshetens ramplus, otåligt trampande i väntan på döden. Det hade kunnat vara Max som hjälplöst försöker hålla sig över ytan, vetandes att han aldrig skulle få se Louisas student eller träffa sina barnbarn.
Den smärtan och rädslan bör ingen få uppleva. Ingen ska behöva ens tänka tanken att ens barn inte kommer växa upp med en pappa, att den möjligheten ens finns.
Att se en sådan tapper, omtänksam och vacker man som pappan i programmet behöva gå igenom det, det gör så fruktansvärt ont i mig och jag skulle gladeligen ge några år av mitt egna liv för att han ska få vara med sina barn längre. Det är så sorgligt, och jag får så ont.
Tankarna dras snabbt tillbaka när jag med hjärtat i halsgropen stod och sminkade mig samtidigt som jag hör en panikslagen Max svara i telefonen. Jag minns att jag sjönk ner i chock på toalettstolen, hejdlöst gråtande och helt paralyserad. Efter att vi lagt på satt jag handfallen på vardagsrumsgolvet gråtandes, livrädd. Såg på Louisa och grät om möjligt ännu mer panikartat, får ingen luft. Det gör fortfarande ont, av tanken att livet kan vändas upp och ned fortare än vad du anar, och att du inget kan ta för givet.
skola



Har snabbt konstaterat att jag inte vill gå hela dagar. Jag varken orkar eller kan. Jag sover knappt på nätterna så att sätta klockan och sedan koncentrera sig i skolan hela dagen går inte. Ska prata med någon på skolan idag och se till att jag bara läser rättskunskap i två månader framöver istället så tar jag historian till hösten. Synd är de givetvis, men det funkar verkligen inte.
Så snart ska jag åka, först luncha med en tjej i min kurs och sedan köra rättskunskap.
Hoppas ni får en fin dag!
aktivt
Hoppas på bra väder och inte alltför katastrofala vurpor.
konstaterande
- Imorgon fyller Louisa ett år
- Hela dagen ska jag tvätta och städa
- Imorgon har vi kalas
- Jag är helt mörbultad efter att ha tränat med PT-FIa
skola
Äntligen lite mer rutiner, äntligen mer fokus på skolarbete så att jag blir klar med skiten någon gång!
Utöver detta så börjar jag träna på onsdag! Jag har anlitat en personlig tränare för att få en kickstart på hela processen. Det ska bli kul att se hur detta förändrar min vardag och kropp.
long time no see
Dagarna flyter samman och allt går för fort. I det senaste har jag fått betyg i religion A där jag gjorde utomordentligt ifrån mig, rodde hem ett MVG vilket känns som en fin betalning på det slit jag lagt ner. Att kombinera en vild fin prinsessa med en pojkvän som fått något utopererat ur hjärnan med vardag och skolarbete utöver det är ingen baggis. Så jag är mäkta stolt nu när jag inser att jag lyckas ganska bra!

Att läsa böcker är kul, hon har en som det finns en katt i och om man frågar "Vart är katten?" så hämtar hon den boken!
Julafton och nyårsafton har kommit och gått, tjusningen fokuserades vid Louisas reaktioner som begränsades till fascination för presentpapperet. Hennes första jul, helt otroligt. Fint sällskap och fina presenter. Jag slog på stort och skrev smarta rim! Detta år var det mycket roligare att få ge bort presenter än att få dem själv, även om jag självklart uppskattar de fina presenterna vi fick!


Fick mina stövlar som jag önskade mig.
Framöver då? Den tionde är det kursstart för mig som gäller; Rättskunskap och Historia B vilket innebär heldagar tisdagar och torsdagar. Det ser jag riktigt mycket fram emot, även om jag kommer sakna Louisa så att jag får krupp. Funderar på allvar att göra en tröja med en bild på henne på, är det too much?
Om två veckor fyller lillan ett år. Hur gör man med kalas? Ett för släkt och ett för vänner eller bara ett av dom eller ihopslagna. Jag är väl sent ute antar jag.
Längtar efter solen och värme, blir tokig av all kyla..
Nu virrar jag bara!
Hoppas ni haft en fin jul och så vill jag önska er alla en riktigt god fortsättning!
juletider
ps. Louisa går bara nu sedan en vecka tillbaka, krypandet är fetdissat. Första stegen kom vid nio månader, nu springer hon nästan.
hår?
Jag kan tyvärr inte berätta vad det är för färg för jag gjorde mitt hår på salong. Mitt tips är att göra det hos frisören; det blir så mycket bättre. På mig lade hon tre färger; en blekning, en färg och några mörkare slingor och sedan även en nyansering för att dämpa de varma tonerna i mitt hår.

Jag gjorde håret på salong Hair&Face i Gallerian i Stockholm. Det kostade 1000 kronor om jag minns det rätt!